Stephanie Spetz - Ny gästbloggerska - 2010-01-14

Shobre alla! Miss S is in da house!

Baby, you can have whatever you like, I said you can have whatever you like.

Detta mitt första inlägg på Bam!-bloggen kommer att handla om något jag finner essentiellt för att få ut mesta möjliga av sitt liv. Nämligen tron på sig själv. Man säger att tro kan försätta berg, och jag vet inte om det stämmer bokstavligen, men jag instämmer likafullt för det!

Tro på sig själv är något man behöver inom alla livets delar, men det finns ett område i livet som kanske intresserar de flesta av er lite mer än andra, nämligen raggning. Så det blir mitt inlägg idag, hur din tro på dig själv hjälper eller stjälper dig att få den du vill ha...

Man står där i speglen o kollar, man hittar några saker man tycker är bra, men kanske desto fler saker som kunde vart lite annorlunda. Ni har inom er satt ett värde på er själva, ni vet vilka ni kan få och vilka som man bara får i en drömvärld...Och det är ju tragiskt, men verklighet. Fel fel fel! Det finns ingen man inte kan få, och det finns ingen som spelar i en högre divison! Verkligheten kan upplevas sån. Men inte för att den faktiskt är så, utan för att ni har satt en ribba för hur högt ni når. (Att det sedan verkligen funkar så är för att ni också kommer att agera efter den ribban) Det är alltså ert eget fel. Men hey, de är ganska bra, för allt som är ens eget fel har man makt att förändra!

Mitt singelliv tycker jag är ganska roligt, ganska mycket för att jag för det mesta får precis som jag vill. O nu när killar läser det här så vet jag precis vad de tänker:"Pussy power". Ja, ni har rätt. Jag har bröst, o det är ganska sällan jag ser dem som ett problem. O när de kan tänkas komma till nytta, ja då ser jag ingen anledning att inte dra nytta av det. Men det är låååååångt ifrån allt....Det är just här den där viljan och tron på mig själv kommer in i bilden! Självklart har jag ett lysande exempel att illusterar med, om en av de mest störda uppraggningar jag gjort i mitt liv....

Jag bodde fortfarande i Jönköping och var på mitt jobb som dealer som vilken annan kväll som helst. När plöstligt den gudomligt snygga dyker upp. Han står ut i mändgen och den enda tanke jag har är att han ska jag ha! Av en ren turlig slump så väljer hans polare att komma fram till mitt bord och snacka. Perfekt början, kan jag göra ett bra intryck här så kommer jag närmre honom. Han följer givetvis med sina vänner, men har ingen tanke på att delta i samtalet. Dagarna går och jag träffar ganska ofta på David som killen heter och hans vännner. Jag har lyckats bra med det jag föresatt mig och blir ganska snart inbjuden att börja hänga med gänget. Steg nr 1, jag finns i hans närhet. Jag lyckas fånga Davids uppmärksamhet då och då, vi pratar, han är avslappnad och road i mitt sällskap, jag bjuder på mig själv och försöker skapa band mellan oss, jag gör föriktiga framsteg med kroppskontakt och jag har lyckats att flytta oss geografiskt. Enligt alla flörtkonstens regler.

En kväll efter en fest så hamnar vi alla på krogen och jag står ensam med David. Det är ett så bra tillfälle det kan bli och jag föreslår en aktivitet som bara skulle inblanda oss båda. Men han skrattar. David är inte intresserad av mig. Han inte bara ser ut och är som en gud. Han vet väl om det själv, han är van att kunna välja och vraka, o han har inte det minsta plan på att välja, eller bli vald av mig.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra...Det funkar inte som jag tänkt mig, eller ja, inte alls....Tänker jag då att loppet är kört? Nej, då tänker jag att ja, de krävs visst drastiska åtgärder för att vända det här. Så David är på väg att gå, jag tar tag i honom, ser honom i ögonen och säger: " Om du inte tänker träffa mig så kommer du inte få tillbaka din jacka ikväll. Jag kommer att sno den." Han skrattar igen och säger: " Ja, den är i garderoben, så lycka till." Jag vet inte vad jag fick en så korkad ide´ ifrån, men nu vet jag bara att jag måste genomföra den. Det funkar aldrig att säga saker o sen inte genomföra dem. Jag går fram till gardrobiären, och trots mina odds utan bricka så får jag både min och hans jacka och jag drar från klubben.

David hör av sig gång på gång och är fruktansvärt arg att jag stulit hans jacka. Han kan inte begripa att man gör nåt sånt. Han svär åt mig på mitt röstsvar. Jag låter bli att svara. De får gå en dag, sen hör jag av mig, jag säger sakligt det han vet, att jag har hans jacka, och att jag kan tänka mig att lämna igen den, om han ger mig ett löfte i gengäld, att han ska gå på dejt med mig. Han undrar hur jag kan vara så otroligt dum så jag tror han skulle vilja träffa mig igen efter det att jag snott hans jacka. Jag svarar att, ja det är ju upp till dig om du vill den tillbaka eller köpa en ny.

Nu tror ni att det här slutar illa. Men icke. Givetvis så tänker han inte köpa en ny jacka när han har en, så jag får min dejt (om än motvilligt). Jag vet om att mitt intryck just nu inte är bra, men han har åtminstone ett intryck av mig överhuvudtaget. Så när vi ses så får jag givetvis hitta på en duktigt bra anledning till att jag snott hans jacka.Men det gör jag, och när han hör den så skrattar han ordentligt. Han säger att jag är störd som gjorde vad jag gjorde, men i efterhand så tyckte han att det var mer komiskt än hemskt. Efter att ha varit tillräckligt speciell för att få en chans hos honom så fortsatte vi träffas, vi hade sjukt skoj, han var ett riktigt kap att hångla med och vi hörs fortfarande även om han numer inte är bosatt i Sverige.

Vad jag vill ha sagt med det här är knappast att det är en vidare bra ide att skapa ett intryck av en psykopat hos en kille. Jag tycker inte heller att de var en smart grej att sno något för att få sin vilja igenom. Allt vad jag gjorde kunde slutat allt annat än bra... däremot visar det, som ordspråket lyder: "Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid."

Det handlar om Vilja, det handlar om att Våga, och det handlar om att ha en stensäker tro på sig själv och sitt mål. Så sätt inga hinder för dig själv, sätt inga gränser för "vem du kan få".