Att våga gå emot strömmen - 2010-01-20

Idag på förmiddagsrasten när vi spelade skitgubbe slog det mig en tanke. Vi brukar vara allt mellan 3-10 personer som spelar och alla vill att man ska spela på ett vist sätt bara för att det ska gynna dem. Dock är inte jag den personen som gör som alla andra vill. Detta kan ge stora reaktioner runt bordet. Även att alla andra tycker att man spelade konstigt skiter jag fullständigt i det. Jag spelar som jag vill, och jag har jävligt kul också =). Vill jag offra mina bra kort för att sätta dit någon annan gör jag det. Även att risken är ganska stor att jag själv åker dit i slutändan bara för att jag offrat mina bra kort. Men sak samma. Jag spelar för att det är kul!

Detta är värt att tänkas på: GÖr jag verkligen saker som jag själv gillar? Utgår jag ifrån mig själv eller andra?

Jag såg ett avsnitt av paradise hotell för några veckor sedan. Där hade dom någon slags utröstning där deltagarna fick välja vem som skulle vara kvar av de två som var nominerade (rätta mig om jag har fel). När man väljer en person går man fram och ställer sig bredvid den personen. Det sjuka var att ALLA gick fram till samma person. Då tänker man: Var det verkligen så att alla tyckte precis likadant? Givetvis var det inte så. Efteråt fick man höra att några kunde tänkt sig att ställa sig bredvid den personen som inte fick någon på sin sida. Dock fegade dom ur. De vågade inte gå mot strömmen. De vågade inte stå för sin sak. Fegt? Det går att diskutera. Vist, det är fruktansvärt fegt att göra som dom gjorde. Ingen var man nog att stå för sin sak. Förmodligen gjorde dom så p.g.a. taktik (överlevnadsinstinkt). Om någon av dem hade stuckit ut vid utröstningn skulle säkerligen den personen farit illa vid nästa utröstning.

Det är normalt med reaktioner när någon sticker ut. Vi testar personen. Är han/hon man eller kvinna nog för att stå för sin sak? Men vet du vad? Det är fett attraktivt att våga stå för sin sak. Testa, det är fett kul :)



/Fredrik